Snowboard – det var värt ett försök…

Man ska alltid utmana sig själv men man får aldrig glömma bort att ha roligt under tiden. Snowboard är populärt och jag har alltid tyckt att det ser kul och ganska enkelt ut. Så jag kände ju att jag blev tvungen att prova! Under min tid i gymnasiet fanns det många hängivna snowboardåkare bland mina klasskamrater och man går ju i skolan för att lära sig, så sagt och gjort, snowboard för en dag blev det!

Mitt första försök

Jag kan ju säga så här – bara för att man är duktig att åka slalom innebär det inte att man automatiskt behärskar snowboardtekniken också…. Okej, mitt första försök, lånade en snowboard av min supergulliga klasskamrat Jesper. Borde ha förstått att något inte var riktigt som jag trodde, han hade ett jätteleende på läpparna hela tiden och bedyrade att ”det kommer att gå så bra”, och andra positiva utrop i stil med detta. Bara en sådan sak att spänna fast sig på brädan, ja spänna fast sig är ju tekniskt sätt detsamma oavsett vilka skidor man väljer, men nu satt jag fast på snedden så att säga. En helt annan känsla än vad jag är van vid.

Bara uppgiften att ta sig upp i liften var ett stort äventyr, tills jag kom på att bara spänna fast ena foten. Fast då hade jag stått på näsan ett antal gånger och Jesper hade svårt att få luft mellan alla sina skrattattacker. Jag har aldrig känt mig så klumpig i en skidbacke någonsin. Inte ens som liten tjej och nybörjare i Hammarbybacken. Upp kom jag, fast helt ärligt, jag åkte upp i en barnbacke, den enklaste och flackaste som finns, kanske inte ens en backe utan mer som en liten kulle. Vad säger man? Fort gick det inte, tekniken var lika med noll och jag ramlade fler gånger under denna färd än vad jag brukar göra på en hel säsong. Men jag hade kul medan Jesper hade hysteriskt roligt. De flesta av mina klasskompisar var roade de med.

Tankar om framtiden

Jag håller mig till skidor, två stycken sådana, en skida på varje ben, det är min melodi. Man jag är stolt över att ha provat. Jag vågade utmana mig själv, men jag insåg samtidigt att det är slalom som ligger mig varmast om hjärtat. Men jag ska villigt erkänna att utmaningar som denna får mig verkligen att leva ut – att få testa mina gränser och inse att jag klarar av så mycket mer än vad jag tror.